Säsongen 2025 har börjat!

Tack till Sofia, Maria, Lotta, Ramona, Marina, Pernilla och Eva för bilderna!

Internationella träffen i Australien 29 sept-5 okt. 2024

Jag har alltid drömt om att åka på en WIMA träff till Australien och nu dök möjligheten upp! Sparade länge så jag kunde lyxa till det lite och det var värt varje sparad krona.

Landade i Melbourne och åkte till hyrfirman för att hämta min nya vän för resan, en BMW. Där träffade jag tre Wimor från Nya Zealand som skulle köra österut innan träffen. Jag satte fart västerut, mot Great Ocean Road. Att köra på ”fel” sida vägen fungerade bättre än förväntat och Great Ocean Road bjöd på många kurvor med magnifik utsikt över ett turkost hav på ena sida och en grön skog på den andra. Att det gick långsamt en lördag bakom turistbussar gjorde inget, jag bara njöt av att köra.

Efter en övernattning vid kusten var det dags att åka till träffen, väster om Melbourne, bland jordbruksmark och böljande landskap. Träffen hölls på ett YMCA med samlingslokaler och annex med rum med våningssängar. Checkade in, fick en goodie-bag med hur mycket små roliga prylar som helst och förstås en burk Vegemite. Med ett femtital deltagare och 14 länder representerade, startade träffen i gång. Min rumskamrat blev Sue från Canada. En härlig person med många resor bakom sig och, jag tror, framför sig också. Tillbaka till Vegemite som sägs ”smaka som Australien”, men jag tycker nog att Australien smakar bättre än så.

WIMA träffar har vissa standardprogrampunkter och i början handlar det om att lära känna varandra. Alltså, dags för lekar! Skratt i massor, bus och fåniga lekar förstås. Snabbt lärde vi känna varandra och fick lite träningsvärk efter lekarna. På andra WIMA träffar har lekarna varit på motorcykel, men klokt nog var detta till fots. Solhatten gjorde nytta och solkrämen också (50 solskyddsfaktor). En lunch med BBQ efter alla lekar satt fint.

Vid välkomstmiddagen var det ett välkomsttal från en man som representerade urbefolkningen. Jag blir alltid så tagen av respekten för naturen och förfäderna. Men också det varma välkomnandet.

Dag två, dags för en mc-tur. Jag hänger på tre Wimor och en föråkare. Tyvärr visste inte föråkaren riktigt var vi skulle, men på något magiskt sätt kom vi fram till en liten stad och gick in på en restaurang, och vips så strömmade det in Wimor vartefter. Allt löser sig. Har ingen aning om var vi var, men lunch fick vi.

Dag tre, först en tur till Great Ocean Road. Eftersom jag redan kört vägen så åkte jag med i bussen som man så frikostigt hade fixat. Mycket prat i bussen, god lunch med kakaduor som rensade tallrikarna om man inte passade maten. På kvällen trash night. Underhållning med klass. Fokje från Nederländerna berättade om alla sina Wima träffar sedan 2005, hennes första träff var alltså i Sverige med kallduschar, torrdass och fästingbett. Klarar man det klara man allt, blev hennes devis. Japanskorna trollade och dansade, alla i egen takt. Amerikanskorna körde en sketch, Australiskorna sjöng Vegemite-reklamen och Linda Bick berättade om sitt liv som äventyrare på motorcykel. Man blir väldigt imponerad av dessa äventyrliga kvinnor, undrar vad jag själv har gjort men ser att ålder är bara en siffra så det finns mycket tid kvar.

Dag fyra. Nu bär det av till en djurpark, Ballarat Wildlife park. Åkte återigen med bussen för att prata och lära känna ännu fler Wimor. Framme vid parken så kunde man mata kängurur, inte mata krokodiler, titta på supergiftiga ormar och söta koalor bland annat. Sömniga kängurun låg överallt i parken och latade sig eller tog emot lite snacks från besökarna. Konstig konstruktion på djuren kan man tycka, men söta är de.

Dag fem, dags för paraden. Men sjutton var det blåser. Ett femtital motorcyklar kör paraden och på motorvägen går det lååångsamt, farligt långsamt. Vinden tar tag i motorcyklarna så vi får hålla emot och kämpa i vinden. Men solen skiner iallafall. Väl framme blir det fotografering och håret står åt alla håll i vinden. Samma blåst på hemvägen, men nu var vi bara fyra som höll ihop i blåsten. Avslutningsmiddag, alltid lika sorgligt att lämna och att tiden gick så fort.

Dag sex. Packade ihop alla prylar, lastade motorcykeln. Säger ”hej då vi ses”, till alla och tackar arrangörerna för allt fantastiskt som vi fått vara med om och uppleva.  Jag och min motorcykel kör dit framskärmen pekar, nu ska blir det Yarra vindistrikt där jag lyxat till det med ett stort rum på ett spa-hotell. Har fått nog av våningssäng och snarkande damer i rummen bredvid. Vägen från träffen till Yarra var helt magisk sista biten, massor med kurvor och grön skog. Tyvärr lite i kallaste laget, men man kan ju inte få allt.

Finalen på resan för mej: Phillip Island. Nu pratar vi ”bucket-list”, att köra på MotoGP banan Phillip Island! Två dagar hade jag bokat med en hyrd BMW S 1000 RR, raket med andra ord. Magiskt var ordet igen, även om det var regn första dagen och kallt andra dagen. Man ser havet från slutet på rakan, grågäss traskar över banan i maklig takt och resten är bara kurvor, kurvor och kurvor. Lycklig i hela kroppen och knoppen efter två dagar på banan, är det dags att åka mot Melbourne, lämna in min lilla touringhyrhoj och åka mot flygplatsen.

Nu har jag bockat av WIMA träff ”down under” och att köra på Phillip Island banan! Kan nog bli fler gånger.
Vid tangentbordet
Charlotta

Bilderna är tagna av Charlotta samt Sue Bossley och WIMA Polen.

FEnoMenAL mc-träff i Värmland 23 – 25 augusti

Äntligen skulle jag komma iväg på Fenomenalmötet i Värmskog. Vädergudarna hotade med dåligt väder så allt i regnklädesväg åkte på. Lustigt nog började det bara regna först då jag var nära Grums och en halvtimme från Värmskog. Resan för mig går bland annat över Örebro och “roliga” vägar kan ta lång tid och ändå bara korsa E18 ett otal gånger men med bra musik i hjälmen funkade även E18. Väl framme svängde jag upp till kyrkan och blev väldigt villrådig om vad det var för “vandrarhem” som jag skulle till. Jag åkte ytterligare en bit på grusvägen bort från kyrkan och fattade att jag var fel. Jag svängde om och åkte ner till Värmskogs Café i hopp om att jag skulle få tag i Åsa eller någon annan över chatten. Jo men mycket riktigt så först på plats ville jag få det vita huset jag stod framför bekräftat och fick  glatt veta på chatten att det var gult??? Sedan droppade deltagarna in och vi gjorde oss alla hemmastadda. På kvällen satt vi en god stund och Åsa berättade om de internationella möten som väl är tänkt som kärnverksamhet för WIMA om jag förstått rätt.

Dagen efter var vi ett gäng som drog iväg på gruskurs medan andra tog turer i omgivningen för att spana in fordonskyrkogårdar och lite annat. Själv drog jag på gruskurs. Där öppnade lärarna för dagen rakt och koncist med ett otal kilometer i ganska rask takt på grusväg. Som halvgod och halvt ovan grusbuse…(!?) var det bara att hänga på så gott det gick! Vi landade sen i ett grustag där resten av dagen ägnades åt övningar i både lösgrus och sand och hårdpackat grus, både uppför och nedför backarna i täckten. Gubbarna som var våra lärare var trevliga, nyfikna och kunniga – kul! Vi var uppdelade i två grupper där vi “grusbebisar” var i en grupp och de som hade kommit en bit var i en grupp och som vi bara såg till lunch.

Lunchen var på ett våffelställe med enorma våfflor med allt ifrån pulled meat via räkor och till lax mm. På kvällen skulle alla vi tjejer grilla och grillen startades och det med besked, här skulle det inte vara någon mesig brasa, grillen blev glödhet! Alla plockade fram det de ville äta/grilla och till det blev det lite öl och vin. Återigen en mysig stund med WIMAtjejerna och Åsa visade “betaversionen” av jubileumsboken. Den ska bli trevlig att läsa när den är helt klar. Sen var det John Blund som blåst hela påsen med sömnpulver i mina ögon och jag var tvungen att knyta mig. Dagen efter var det frukost, städa och säga farväl tills vi ses igen! Ett extra tack till Sofia som utan att vi kände varandra tidigare gick så fint att dela rum med.

Med vänlig hälsning Katarina Sjöberg från Jönåker/Nyköping/Sörmland

Tack till Katarina för texten och foto credit till Katarina, Tina, Pernilla och Åsa

Internationella träffen i Rumänien 19 – 24 augusti

Vi flög från Göteborg till Munchen på söndag den 18/8, bytte där och flög vidare till Sibiu i Rumänien. Framme  hämtade vi den  bil vi bokat hemifrån, den blev dyrare än vi tänkt. Bil istället för mc, också pga personliga skäl. Vi skulle till Rumänien på Wima-träff  så var det bara. Bodde på hotell i Sibiu första natten, tog en liten stund att hitta, låg alldeles vid vägen. Valt detta för det kändes bra att ta det lugnt  då vi inte varit i Rumänien tidigare och visste hur vägarna var. Fint hotell och god frukost.

WIMA Rumänien 2024. Dit ville både Carina och jag. Sett fram mot detta i ett år. Flygbiljetterna blev bokade några dagar innan pga personliga skäl. Det gick bra det också.

Vi påbörjade vår resa måndag förmidag med att ha ca 20 mil att köra. I värmen. Det fanns som tur var AC i bilen. Carina trivdes i värmen. Mot Tabara Sauli.En fin och trevlig plats. Camping/vandrarhem. alldeles vid vattnet, fast där fick vi inte bada. Hade först lust att trotsa det men den lusten försvann när jag kom till vattnet. Framme fick vi våra sängplatser och vi delade rum med mycket trevliga Isländskor vilka jag tyvärr inte kommer ihåg namnen på. Välkomstmiddag på kvällen. Kåldolmar och majsmos. Gott och trevligt.

Tisdag. Frukost. kollade in yogan fast jag är lite för stel för detta den här gången, men bra var det. Det var planerad utflykt men vi valde att stanna kvar på plats, Varmt. Fick underbar massage för en billig peng, det kunde du få varje dag om du anmälde dej. Leka tycker jag är kul. Det blev flera vattenlekar där vi valde att frivilligt delta. Vattenballonger, hinkleken eller vad jag ska kalla den. Våta blev i vi i alla fall. Det var så skönt att bli avsvalkad och våt i kläderna. Lag som tävlade om en burk öl. Härligt kul. Det var inte så mycket regler blev man inte våt så hjälpte ledarna till. På em åkte Carina och jag till Targu  Mures och tankade bilen så vi kunde köra paraden utan att fundera på det. Shoppade lite snacks nu när vi fick tillfälle. Gott. Till middag fick vi Gulasch. Dans o musik på bryggan och härligt gung på kvällen.

Onsdag. Frukost. Parad till motorbana, ca 230 mc, där de som ville kunde köra med sina hojar på banan. Vi som hade bil låg sist i paraden och naturligtvis kom vi ifrån gänget, men vad gör det när jag har Carina med som kartläsare. Hon hade koll på  vart vi skulle och med Carina och GPS var det inte så svårt och precis när vi var nästan framme mötte vi upp  mc-förarna. Lite kul faktiskt.

På banan kunde de som vill köra med sina egna mc:n. Varmt  37 grader. Vi sökte skugga som de andra dagarna. Vi körde förbi en bensin station och den hette Rumpetrol och det betyder grodyngel på norska. Norskorna tyckte det var kul och vi också.  På kvällen var det dans o gung och Carina trivdes.

Torsdag. På fm hade vi kurs i first aid, där vi  bl.a fick lära oss att vid mc-olycka ALLTID ta av hjälm och hur vi skulle göra. Nu ville jag bada. Carina hade fått tips från de norska tjejerna om en pool nånstans i närheten. Vi googlade lite och åkte iväg till ett hotell och simmade runt runt. Inte så hett idag. Skönt.

På kvällen är det Trash Night. Vad är det undrade fler än vi. Underhållning av bästa klass.  De länder som vill kan välja att visa upp nåt som gäller deras länder eller berätta ur sitt liv. Det är ett brett spectra. Det måste ses för att förstås och kunna njuta av det.

Fredag. Carina och jag åkte till saltgruva idag. I Salina Turda, som vi fått tips av en norska tjej. Varmt inte att förglömma. Sa jag att Carina stortrivs. Där var fler wimatjejer och titta runt. Fantastiskt fint och så skönt att vara där. Avslutningskvällen firades med bubbel och gladda miner. Underbar kväll. Ska upplevas. Presentation från Wima Germany 2025. Det ser vi fram mot.

Lördag. Frukost. Hemresa. Det var flera som redan hade startat sin resa hem. Vi lämnade vid 9-tiden för en resa till Sibiu på ca 2 tim. Vi stannade på halva vägen för att tanka & lite fika. När vi kom till flygplatsen var planet en timme försenat. Vi trodde vi skulle missa planet till Göteborg men det visade sig att det var också försenat, över 1 tim.

Det  var också film er att se och andra aktiviteter fast vi gjorde annat och var inte delaktiga i allt som erbjöds.  Carina som är mycket social hade pratstunder med norskorna, ukrainska och flera andra och fick många tips och fina tankar från dom.

Tack till Marielouise för träffberättelsen och photo cred till Carina samt WIMA Rumänien.

Vårträffen i Snogehom, Skåne 31 maj – 2 juni

Då är årets WIMA träff riktigt i gång. Några fick ett riktigt skyfall över dig på vägen till det vackra Snogeholm medans de flesta körde hit i perfekt hojväder, inte för varm och lagom blåsigt. Mätta efter god mat presenterar vi oss för varandra. Många nya trevliga wimor att lära känna och givetvis många kära återseende. Ett par äldre wimor skickade dessutom sms hälsningar till oss. En sak som slår mig på dessa träffar där vi samtalar om allt det som är livet, är den stora variationen i dialekter. Härlig västgötska blandas med skånska, göteborgska småländska och givetvis rikssvenska.

Då rapsfälten var överblommade bjöd Årets Wimarunda på vallmo utefter slingrande vägar istället. Lunchen intogs hemma hos en Wima. Det är maffigt att se våra hojar tillsammans. Olika typer och märken.

Kvällen avslutades med gruppbild och musikquiz. Det visade sig att vi wimor har stor bredd i vår musik kunskap, inte minst när det gäller finska covers i tango takt!

Medlemsmöte 16 maj

Tack alla ni som tog er tid att komma på vårt medlemsmöte, WIMA blir vad vi gör det till!

Lite kort från mötet:

• Medlems-tjugan går i år igen till Alena, WIMA Ukraina, och hennes oförtröttliga arbete att stötta gamla och sjuka i Kviev och närliggande byar.
• Vi söker intresserade för att hjälpa till med hemsidan och/eller sociala medier – hör av dig om du är intresserad!
• Vi tackar Anita Paulsson för hennes tid i styrelsen och engagemang i föreningen och vi välkomnar Mona Bosson tillbaka.

Säsongen 2024 har startat

Nu har vi startat upp våra maskiner och säsongen är i gång! Vi ses på vägarna!